tisdag 26 april 2011

Genus i konsten

Apropå genusperspektivet i konsten. Det pågår en diskussion huruvida konsten är jämställd eller inte . Det undersöks och forskas. Och med rätta, givetvis. I genusvetaren Vanja Hermeles bok/genusundersökning "Konsten - så funkar det (inte)" finns det dokumenterat. Men jag vänder mig emot vissa partier i denna undersökning som t ex avsnittet där hon vill misstolka Pål Hollender när han säjer att han aldrig stött på en ojämlik konstvärld. Hon påstår att han säger att det inte finns ojämlikhet i konsten. Jag anser att det är två skilda saker. Han kan ju bara yttra sig om sina egna erfarenheter, annars blir det ju inte särskilt trovärdigt.  Som man frågar får man svar... Det är sådana här små poänglösa påhopp som förstör feminismen och kampen för jämlikhet, anser jag. Precis som i TV-reportaget från FI:s konferens för några år sedan, där arga kvinnor med gitarrer och mikrofoner sjöng om att "om du ser en man så skjut". På vilket sätt skulle det främja jämlikhet?

Ligger inte problemet i samhället i stort, kan man verkligen plocka ut en del av livet som konsten och peka på den och säga att det inte är jämlikt? Lika lön för lika arbete måste väl gälla oavsett vilken cirkel i livet man rör sig inom? Dessutom är jag ganska säker på att inom konsten ser det annorlunda ut i storstad kontra landsbygd. I min krets av konstnärer finns fyra kvinnliga som mer eller mindre försörjs av sina män för att kunna hålla på med sin konst, som de dessutom säger sig kunna leva på..! Där finns ingen man som försörjs av sin kvinna... 
  Länets museum bjöd på tio kvinnliga konstnärer ur samlingarna för något år sedan. En kommentar från mina kvinnliga konstnärsbekanta var ungefär: "Som att kvinnor skulle behöva hjälp..!"  Kommentaren är befogad. Behöver kvinnor hjälp..? Främjar det  jämlikhet? Min erfarenhet här på landsbygden är att inom konsten så premieras kvinnor mer än män. Både på de få konstinstitutioner som finns och i press. (Och jag kommer inte att lämna ut några exempel). Det har inte alltid varit så, det vet jag också, men det är den enda atmosfär jag levt i under min konstnärliga verksamhetstid. Jag är inte sextio år gammal...och har inte varit samtida med Anders Zorn.

Jag menar alltså inte att konsten är jämställd. Jag menar bara att man måste angripa problemet där det finns. Möjligen på olika sätt beroende på om man befinner sig i Stockholms inre cirkel eller ute på landsbygden i Värmland. Men i grunden gäller det samhället som helhet. Ingen grupp ska motarbetas och lika lön för lika arbete. Oavsett vilket arbete det gäller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar